Känslomässig dag .,
Hej!
Gud, mitt huvud värker efter denna långa dagen. Lämnade över min ponny till dom nya hyresvärdarna idag. Och de har varit en längre dag än förväntat, mycket känslor inblandade.
Vi åkte upp till stallet vid halv 12 ungefär. Mamma är alltid ganska känslig så på vägen upp började hon små gråta lite och jag sa till henne att sluta. Det här är liksom ingen fara!!
När vi väl kom till stallet och Adde gnäggade när han såg oss, va jag nära på att börja gråta. Gråten satt verkligen i halsgropen, men jag är sån som inte visar känslor för andra. Så jag svalde och börja tänka på något annat.
När dom väl kom och jag såg transporten börja hjärtat hoppa dubbelslag och jag började ångra mig, tänkte nej varför gör jag detta. Men så gick jag in i stallet och återigen tänkte på något annat. Tog en stund att lasta in honom men till slut gav han upp, han är lite sån mitt hjärta.
När vi väl kom fram till stallet ville jag inte vara så mycket med honom , ville inte börja gråta eftersom jag när som helst kunde göra de . Usch har tårar i ögonen när jag skriver detta , ni som inte har hästar eller djur överhuvud taget vet inte vad man går igenom när man väljer ett sånt här beslut.
Men jag gick iväg lite med min hund och ringde en kompis och börja prata om kvällen vilket gjorde mig på andra tankar. När jag kom tillbaka va de ingen inne hos honom så jag tog chansen att gå in och säga hejdå, viska i hans öra att han skulle sköta sig och att vi inte lämnar bort honom. Han var liksom ändå en gåva från min pappa kan man säga, så han betyder ju mer än vad man kan tro.
Men som sagt, jag säljer inte honom jag kan ta tillbaka honom om tre månader, 1 år eller mer. Beroende på hur han mår och vad dom nya tycker .
Ska verkligen bli kul att få se Ida utvecklas med honom, samma som jag gjorde när jag var i den åldern. Vet inte hur många gånger jag gråtit över att han är för svår för mig när jag var yngre. Haha:)
Trodde detta skulle vara lättare, men de är svårare än vad man kan tro. Men kan hälsa på honom när jag vill vilket också känns bra!! Stallet har varit en räddning för mig under tonårslivet när känslorna och hormonerna flög runt omkring i kroppen! :)
Gud, mitt huvud värker efter denna långa dagen. Lämnade över min ponny till dom nya hyresvärdarna idag. Och de har varit en längre dag än förväntat, mycket känslor inblandade.
Vi åkte upp till stallet vid halv 12 ungefär. Mamma är alltid ganska känslig så på vägen upp började hon små gråta lite och jag sa till henne att sluta. Det här är liksom ingen fara!!
När vi väl kom till stallet och Adde gnäggade när han såg oss, va jag nära på att börja gråta. Gråten satt verkligen i halsgropen, men jag är sån som inte visar känslor för andra. Så jag svalde och börja tänka på något annat.
När dom väl kom och jag såg transporten börja hjärtat hoppa dubbelslag och jag började ångra mig, tänkte nej varför gör jag detta. Men så gick jag in i stallet och återigen tänkte på något annat. Tog en stund att lasta in honom men till slut gav han upp, han är lite sån mitt hjärta.
När vi väl kom fram till stallet ville jag inte vara så mycket med honom , ville inte börja gråta eftersom jag när som helst kunde göra de . Usch har tårar i ögonen när jag skriver detta , ni som inte har hästar eller djur överhuvud taget vet inte vad man går igenom när man väljer ett sånt här beslut.
Men jag gick iväg lite med min hund och ringde en kompis och börja prata om kvällen vilket gjorde mig på andra tankar. När jag kom tillbaka va de ingen inne hos honom så jag tog chansen att gå in och säga hejdå, viska i hans öra att han skulle sköta sig och att vi inte lämnar bort honom. Han var liksom ändå en gåva från min pappa kan man säga, så han betyder ju mer än vad man kan tro.
Men som sagt, jag säljer inte honom jag kan ta tillbaka honom om tre månader, 1 år eller mer. Beroende på hur han mår och vad dom nya tycker .
Ska verkligen bli kul att få se Ida utvecklas med honom, samma som jag gjorde när jag var i den åldern. Vet inte hur många gånger jag gråtit över att han är för svår för mig när jag var yngre. Haha:)
Trodde detta skulle vara lättare, men de är svårare än vad man kan tro. Men kan hälsa på honom när jag vill vilket också känns bra!! Stallet har varit en räddning för mig under tonårslivet när känslorna och hormonerna flög runt omkring i kroppen! :)
Hjärtat är känsligare än vad man tror ,
A.E.J
A.E.J
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag ska ta väl hand om honom, jag lover dig :)
Postat av: Benne
aww Anna, du är stark! Hoppas verkligen att han kommer få det bra!
Jag har ju träffat dom & de verkar ju vara bra iallafall.
Jag finns här om de skulle vara något det vet du.
och du skall veta, jag fick faktiskt också tårar i ögonen när jag läste detta Anna, du är verkligen bra på att skriva. Fortsätt så puss saknar dig!/ din bennis!
Trackback
