I was crying when I met you, now I trying to forget you
Hej!
Såg nyss en bild på mitt hjärta hos dom som hyr honom, på hennes facebook. Nu inser jag att den känsla av tomhet som har vuxit mer och mer i mitt hjärta bekräftades nu. Förstod inte vad det har varit, att ibland få panikångest när jag är ensam, att någon håller för min mun så jag inte kan andas. Inser nu hur sjukt jävla mycket jag saknar min häst. Jag vet att vissa som läser detta försöker förstå, men de gör ni inte. En känsla av tomhet i hjärtat går inte att beskriva, vad jag än gör nu förtiden om dagarna och även om jag är glad så känner jag att det är alltid något som saknas i min tillvaro. Det är timmarna uppe i stallet, uterittarna i snö storm och solsken. Lukten av häst när man kommer in i stallet, stora bruna kastanje ögon kolla rätt in i mina ögon och bekfräftar kärleken till varandra.
Det gick bra på praktiken idag, sov däremot på lunchen med en massa hundar runt omkring mig. Skulle lägga mig på en jätte mysig säng, så jag gick upp dit och skulle precis lägga mig då alla hundar inser att jag ska vara i deras rum så hoppar alla hundar upp till mig i den trånga sängen. Då menar jag 8-9 hundar. Några stog på min mage, en slicka mig i ansiktet och fick inte bort honom, en låg på benen och några runtomkring i hopp om att jag hade mycket godis i fickan. Efter ett tag insåg det flesta hundarna att jag inte var så intressant längre så kvar låg den trogne terriern på min mage. Där somnade vi gott en timma innan det var dags att gå en eftermiddags runda! Gillar min praktik mycket, och är stark seriös på att öppna ett eget hunddagis efter gymnasiet. Men vi får se :)
Såg nyss en bild på mitt hjärta hos dom som hyr honom, på hennes facebook. Nu inser jag att den känsla av tomhet som har vuxit mer och mer i mitt hjärta bekräftades nu. Förstod inte vad det har varit, att ibland få panikångest när jag är ensam, att någon håller för min mun så jag inte kan andas. Inser nu hur sjukt jävla mycket jag saknar min häst. Jag vet att vissa som läser detta försöker förstå, men de gör ni inte. En känsla av tomhet i hjärtat går inte att beskriva, vad jag än gör nu förtiden om dagarna och även om jag är glad så känner jag att det är alltid något som saknas i min tillvaro. Det är timmarna uppe i stallet, uterittarna i snö storm och solsken. Lukten av häst när man kommer in i stallet, stora bruna kastanje ögon kolla rätt in i mina ögon och bekfräftar kärleken till varandra.
Det gick bra på praktiken idag, sov däremot på lunchen med en massa hundar runt omkring mig. Skulle lägga mig på en jätte mysig säng, så jag gick upp dit och skulle precis lägga mig då alla hundar inser att jag ska vara i deras rum så hoppar alla hundar upp till mig i den trånga sängen. Då menar jag 8-9 hundar. Några stog på min mage, en slicka mig i ansiktet och fick inte bort honom, en låg på benen och några runtomkring i hopp om att jag hade mycket godis i fickan. Efter ett tag insåg det flesta hundarna att jag inte var så intressant längre så kvar låg den trogne terriern på min mage. Där somnade vi gott en timma innan det var dags att gå en eftermiddags runda! Gillar min praktik mycket, och är stark seriös på att öppna ett eget hunddagis efter gymnasiet. Men vi får se :)
Kommentarer
Trackback
