anna.emmeli.johansson

Dom jävla p-pillerna får mig att bli överkänslig för allting, likadant som för några år sedan då jag tog dom. Gråter för ingenting, tänker alldeles för mycket, saknar alldeles för mycket!
Jag vill inte känna så här, jag är inte sån här egentligen. Jag är en stark person som står ut med väldigt mycket innan jag bryter ihop. Jag är inte den "veka" typen av person, jag får panik när jag känner mig så här. Det är fan inte jag, de är någon annan. Jag vill känna mig stark, inte svag!
Just nu känner jag för att skapa en helt egen blogg, där ingen kan läsa för jag vill skriva vad jag vill. Vad jag just känner för stunden, men de kan jag inte. För många i min närhet som läser denna bloggen, vill inte att ni ska se mig som en svag människa.
Hatar detta, vill prata med någon. Men ändå inte, vet inte vad jag ska säga. Vet ju inte ens varför jag känner så här, d är jobbigt. Man vill ju ha grepp om sina tankar och känslor, jag vill ha kontroll över allt. Har jag inte de så känner jag mig förvirrad. Åh de här har ABSOLUT inget med å göra med varken kärlek eller känslor. Så folk inte missförstår mig, de här handlar inte om någon. Utan bara om mig själv, just nu bara om själv.

När jag tänker tillbaka ett eller två år och dom misstagen jag har gjort med kärleken, förstår inte. Hur kunde jag bara lämna över mitt liv till någon annan?
Kolla här liksom, nu tänker jag tillbaka!! Ska inte göra de, de är historia nu!
ÅH VILL KÄNNA MIG LEVANDE!! Vill göra roliga saker i mitt liv, roliga stunder. Hittta på saker hela tiden, livet är så jävla kort. Likom så som jag och emma gjorde i förrgår, bara stack till Töreboda helt plötsligt. Vill göra flera sånna saker, spontana grejjer. De gör en lycklig, vill tåg luffa nånstans. Vill göra saker, vill inte känns mig rastlös.
Livet är alldeles för kort för att känna sig rastlös!